Ibland påminns man om skapelsens underverk

jag spenderade söndag till måndag på vackra Vendelsö. det är en ö som ligger utanför kusten i höjd någonstans mellan Frillesås och Värö. En synnerligen liten pittoresk ö med ett mycket trevlig vandrarhem på. Det var mina kära arbetskamrater som hade tagit med mig och två andra födelsedagsbarn för att fira att vi hade blivit ett år äldre i vanlig ordning.

Jag blev hämtad direkt efter kyrkan där jag hade varit och sjungit. Jag smet innan postludiet ( Cantate domino, som jag inte skulle kunna ha sjungit ens under pistolhot...)

Vi började vår tillvaro tillsammans på Bräckan med mat, dryk och lite lekar. som vanligt så var syster Anita och jag i samma lag. Men vad som inte var som vanligt var ju att vi helt plötsligt tillhörde det vinnande laget. Jag måste säga att jag trivdes med att vinna, så det fortsatte jag med hela kvällen.

Kvällen spenderades i övrigt med god mat, god dryck, bad i tunna, sång och dans. Påminnelsen om skapelsens underverk var i själva verket inte den underbara platsen som vi befann oss på, utan det faktum att det finns så många goda människor att umgås med.

Nu ska jag gå och torka golvet i terapin. jag kan inte med gott samvete låta Christina göra allt jobbet själv.

Puss o Kram till er alla!

PS. till helgen ska jag till Skåne, denna gången utan några väskor med bomber i...DS

Alla dessa koder och lösenord

Jag har nu i säkert en kvart suttit och rivit i mitt snabb uttunnande hår och använt ett inte alltför vackert språk och undrat varför jag inte kan logga in till min blogg... Jag kom sedermera fram till att det kan ha varit pga av att jag skrev in lösenordet till datorn på jobbet...

Det måste vara ett av våra största i-lands problem, alla dessa koder och lösenord som behövs överallt. Jag funderar på om jag skall göra som min vän

A-K på Tjörn och helt sonika besluta mig för att vägra att lära mig fler koder och om jag är tvungen att ha lösenord, strunta totalt i säkerheten och ha samma överallt.

Veckan har bestått av en del arbete, en del friidrott och en del umgänge med vänner.

Det var den gode Blondie som ringde mig och frågade om vi skulle ta en fika nu när han hade fått extra permis ifrån kaffedrickandet och kakätandet som svenska flottan verka bestå av (detta säger jag med en viss glimt i ögat). Kvällen började med en fika och avslutades med att jag och Sandra ( vi plockade upp henne under kvällen) låg och pratade till klockan var nästan 5 på morgonen. det var nästan som när man var barn och hade kompisar som sov över. Jag tror på fullt allvar att jag börjar gå i barndom igen, först de paljettbeströdda skorna och sedan en natt precis som när man var ung. Jag får väl trösta mig med att jag även gör vuxna saker ibland som att införskaffa tröjor som ska handtvättas och faktiskt inse detta redan i butiken. Och ändå inhandlade jag den. När jag var yngre hade i och för sig kunnat införskaffa ett klädesplagg som skulle handtvättas, men inse detta först när jag redan förstört den genom att tvätta den i 40 grader tillsammans med allt annat.

Imorgon bär det av till Löftadalens folkhögskola med kören. Det ska bli roligt att få skaka loss stämbanden igen efter en sommar i tysthet. Det var tur att KO skrev var vi skulle var i sitt svars sms. Hade hon bara svarat på frågan när, så hade jag varit på Helsjön 9:30 och fått sjunga solo.

Puss o Kram till er alla!

Jag har legat av mig

Dagen idag har varit en lång dag, och så kommer antagligen även dagen imorgon bli. Mina stackars fötter är inte vana vid att traska omkring MÅNGA kilometer på hårda betonggolv hela dagar. Så blir det alltså när man jobbar natt, man blir en vekling. Under en natt jobbar man också rätt så hårt, men inte på samma sätt. man går inte de otaliga gånger upp och ner i korridoren som man är tvungen att göra när man jobbar en hel helgdag och tvingas gå en kvinna kort. Stackars Mariana var vi tvungna att tvinga hem på grund av gruvliga magsmärtor. Jag verkligen led med henne, stackaren.

I torsdags träffade jag min kära vän Anna. Det är alltför sällan vi ses. Vi brukar mest hålla oss uppdaterade om varandras liv via vår gemensamma vän HG. Jag och Anna tog en lunch på den eminenta salladsbaren Garlic i KBA ( för er som inte har varit där är det dagen tips) och sedan shoppade vi loss. Sanningen och säga så shoppade jag väl mer än henne, men hon hjälpte definitivt till. Det blev ett par tunikor och en guldfärgad kudde samt en bricka i samma nyans som kudden. Till brickan inhandlades även lite stenkross för att utgöra grunden i ett ljusarrangemang. Personligen blev jag väldigt nöjd med hur arrangemanget sedermera utföll sig.

Det är egentligen rätt så lustigt att vi moderna människor går och köper sten i butik, när våra förfäder har svurit över och burit på dessa stenar som har legat i vägen på deras åkrar...

Tillbaka till torsdagen så åkte jag till kyrkan och den sedvanliga torsdagsmässan efter shoppingen. Man kan om man vill se det som ett bot för att jag hade tjänat mammon under dagen, men jag tror nog att jag hade åkt dit iallafall. Jag tänkte under mässan på det som kantorskan skrev i sin blogg om vår komministers gåva för undervisning. och det är verkligen så. Han har fått en gåva OCH använder den på bästa sätt. Han jämnförde oss människor med krukväxter. Liksom de är tvungna att få vatten med relativt täta och jämna mellanrum, så är vi tvungna att ta emot herrens gåvor med jämna mellanrum. Får inte växten vatten, så blir jorden hård och svårgenomtränglig när vattnet väl kommer och så är det även med oss människor och vårt kristna liv. Vi måste vara öppna emot gud mest hela tiden, för ju mer vi stänger porten, ju svårare blir det att öppna den igen...

Jag vill så här i slutet bara be om ursäkt för de särskrivningar som jag gjorde i föregående blogg. Det finns säkert några i denna skrift också, men jag hoppas att ni är finkänsliga och inte nämner detta för mig. Nästa gång skall jag inte göra misstaget och läsa igenom bloggen när den väl är publicerad.

För övrigt är det grymt roligt att Friidrotts-VM äntligen har börjat. Det kommer bli många timmar framför TV:n. HEJA SVERIGE!

Puss o Kram till er alla!

Jag är kär!

Va, säger ni alla nu. Nu vill ni väl alla höra skvaller. Vem är det hon har träffat. Men jag kan lugna er. Jag är fortfarande så mycket singel som jag kan bli och det ser inte ut att bli ändring på den fronten inom den närmaste framtiden. Främst pga avsaknad av pojke.

Nä, det jag menar är väl det att man kan bli lite sådär småkär i saker och ting utan att egentligen ha några romantiska känslor för tinget eller personen ifråga.

För tillfället har jag blivit förälskad i mina nya (ja, ni kan gissa det) skor. Det är ett par gröna converse-kopior med paljetter. Egentligen inte så jättesköna, men de är ju så fina och glittrar så fint... Jag fick syn på dem på COOP forum i Norrköping av alla ställen. De stod där i hyllan och skrek att de ville bli mina och förgylla mina fötter. Samtidigt som de skrek det till mig, så verkar de även ha skrikit det till en flick i yngre tonåren, som även hon gick fram och provade, men det spelade ingen roll. jag tog det som en komplimang att denna tonårs flicka ville vara lika cool som jag... Om man ser det så, så behöver man inte känna sig som en övervintrad tonårswannabe.

Jag kände mig för övrigt rätt så ungdomlig även andra delar av helgen. Iallafall tyckte expediten i kassan på systemet (bredvid COOP forum i Norrköping) att jag såg väldigt ung ut. Hon tittade på mig, så tittade hon på körkortet, så tittade hon på körkortet, så tittade hon på mig, och så tittade hon på körkortet en gång till för att sedan ge tillbaka det med en tveksam godkännande nick. Vad som egentligen är det roliga i denna lilla anekdoten är ju: 1. jag ser ut precis som på mitt körkort, fastän 7 år äldre. 2. jag behövde inte visa leg en ända gång innan jag fyllde 22. Jag måste ha genomgått en förändring som bara är synlig för systembolagexpediter.

Anledningen till att jag befann mig i den svenska versionen av Peking var som vanligt när jag är ute och reser, en hundutställning. Jag och den goda Anna-Karin arbetade för en italienare. För er som undrar så såg han inte alls ut som Luca. Det roligaste med denna man var det att han pratade engelska precis som den italienska kocken i Simpson. hade jag inte vetat att det var en av amerikanerna som gör alla rösterna till Simpson som även gör italienarens röst, så hade jag trott att det var vår italienske domaren.

Nästa vecka börjar jag på mitt nya schema. Då kommer jag jobba 2 nätter och var ledig 4 hela hösten. Det blir nog alldeles utmärkt.

Puss o Kram till er alla!

Den är uppstånden...

...ja, den är sannerligen uppstånden ifrån de döda. Dvs datorn alltså. Man skulle äve kunna säga att den är lite sådär nyckfullt död då och då. Den har dödsryckningar, men jag skriver ut varenda bokstav jag bara kan inna den säger alt-ctrl-delete för sista gången.

Veckorna som har flutit förbi utan mitt bloggande, har väl egentligen varit som en parantes i evigheten, dvs det har inte hänt jättemkt.

Fredagen spenderades i och för sig i goda vänners lag, vilket var mkt trevligt. God mat, god dryck och en del av oss hade dessutom goda samtial med varandra (dvs utan att skrika på varandra och vara otrevliga.) I övrigt har helgen spenderats i ensamhet. Huset har varit väldigt tomt, både på paranteser, bröder och främmande hundar. Det har bara varit jag och våra tanthundar. Mkt tid har spenderats framför dumburken. När man väl har en ledig helg, så gäller det att man verkligen gör det till kvalitetstid, dvs jag har gjort så lite jag bara kunnat.

Söndagsförmiddagen spenderades i kyrkan. Veniat Sven Wingbro predikade. Jag tycker att det är mkt givande när predikanter såsom han gjorde berör alla bibeltexterna som läses i gudstjänsten och inte bara evangeliet. Så tack för det Sven!

I afton har jag tagit en fika med A-K på Karma. Detvar väldigt trevligt. Alltför sällan och längesedan vi sågs.

Puss o Kram till er alla!

Datorn har kraschat

Jag lever, men datorn är död. Det är därför jag har varit så tyst. Jag återkommer när datorn är återupplivad.

Så går en dag till...

Så var ännu ett pass arbete avklarat. Jag funderar på om jag skulle ta och vara ledig någon gång i framtiden, men det verkar vara svårt att få ihop det. När man dessutom är timanställd som jag, då blir det ju också en fråga om ekonomi om man skall skolka från jobbet. Jag får se vad tiden utvisar...

De sista dagarna har varit rätt så händelselösa när det gäller bloggmaterial. Jag har köpt ny tofflor till jobbet, mina gamla var inte riktigt värda att kallas skodon längre. Men de har tjänat mig väl och burit mig många mil. Jag har stekt fisk som bara föll samman, men den kalla såsen som vi åt till var god (färdigköpt på flaska). Jag har sett filmen om råttan Roddy st James som blev bortspolad och träffade en padda i kloakerna. En av huvudtemana i filmen var det otroliga att England skulle hamna i VM-finalen i fotboll ,så lite av realismen dog bort där. Lite kanske också försvann när det handlade om en dataanimerad mus... Filmen är kanske för övrigt något för dig min kära Snedseglare, du kanske skulle få, precis som jag, en något positivare bild av sniglar...

I övrigt har mitt liv varit rätt så tomt på händelser, men imorgon blir det av. Det blir biobesök före att se den efterlängtade Simpson-filmen. Jag säger bara Doh'.

Puss o Kram till er alla!

Ni kan ju försöka roa er med att komma på låttexter med temat tid ( om ni får tid över vill säga.).

Endast ett kort memo

Jag är fortfarande i livet, men lider av en åkomma kallad tidsbrist. Jag återkommer när jag har fått mer av varan tid...

Det måste vara klimakteriet...

Ja, det kan inte finnas någon annan förklaring till mina oförklarliga kast mellan olidlig hetta och kallaste kyla. Det kan i och för sig bara vara lite allmän sommarsjuka ( om man nu kan kalla det sommar som vi upplever just nu), men jag tror på klimakteriet. 25 år och redan där. Livet skall levas snabbt det har jag alltid sagt... Nä, nu ljög jag, men man gör ju allt för att lura sig själv.

Festivalen igår avslutades vid 23-tiden. Min kväll avslutades vid 01:30 tiden. Då hade vi äntligen hittat lilla Hedvig som had gått helt emot sina vanor och försvunnit. Idag har hon varit stinn om magen och allmänt "under the weather", så antagligen hade hon hittat något riktigt gott att tugga på. Endast vår herre och Hedvig vet vad.

Skall nu börja göra mig iordning inför arbetet.

För er som undrar, så ja, Hedvig är uppkallad efter Birgitta Anderssons paradroll Hedvig i "ifrån A till Ö"

Puss o Kram till er alla!

Sundstorpsfestival utan regn

Som jag talade om så spenderade jag helgen i Västerås. Jag fick ett par stövletter av finländaren Johan, lite bränna på på mina axlar av vår herre samt en utskällning av en ägare till en dvärgpincher (ska ni skaffa hund, så skaffa inte en sån, de är rabiata och tydligen blir människorna det med...)

Hemkomsten blev en sen sådan. Vi hade först lämnat av min rumskamrat Jessica I i Halvordgärde och därefter for vi raka vägen hem. Klockan blev nästan midnatt innan vi satte fötterna innan för tröskeln. Jag kan säga att det var länge sedan som jag somnade så snart efter att jag hade gått och lagt mig. Natten blev ändå orolig och fastän det blev en rätt så lång sammanlagd tid som jag spenderade i sängen, så blev det inte jättemånga timmar sömn.

Min sömnbrist märktes natten därpå då jag spenderade natten på jobbet. Stackars Elin måste tro att jag alltid är helt väck på nätterna, med tanke på hur trött jag har varit när jag har jobbat med henne.

Jag har faktiskt varit trött dygnet runt det senaste, men har sovit oroligt och drömt mycket konstigt. De säger att drömmar är bearbetningar av ens vakna tid, men jag vet inte var jag har fått alla konstiga drömmar ifrån...

I måndags kom den sista Harry Potter-boken och landade i min brevlåda. Det blev sträckläsning all min vakna tid och igår natt hade jag läst ut alla 607 sidorna. Det blev ett väldigt bra slut måste jag säga. Hon är oerhört skicklig den där Rowling.

Samtidigt som det var spännande att äntligen få läsa slutet på denna saga, så blir det samtidigt som att skiljas från en vän på nåt sätt. Det blir så tycker jag när man läser böcker eller för den delen ser filmer eller serier som fängslar. I detta fallet så tyckte jag ändå att det kändes som ett väldigt bra avsked. Det finns andra exempel då jag har blivit riktig arg över hur dåligt de har gjort slutet. Ska man göra någonting bra när man skapar någon slags underhållning så borde det vara slutet! Detta är en uppmaning till alla er som har ett filmmanus, ett utkast till en bok eller möjligen en idé för en TV-serie. Titta över slutet en gång till. Blir det dåligt, så kommer man bara ihåg det.

Eftermiddagen idag spenderades tillsammans med 23:an, Fabian och Borgis. Det blev skoinköp. Jag vet att jag egentligen inte behöver fler, men de var ju både fina och passande. Jag ursäktar mig med att jag kan använda dem i höst.

Efter det blev det en promenad runt Kolla.

Ikväll har det spelats musik av mkt varierande slag här hemma hos oss. Den beryktade och världsberömda Sundstorpfestivalen har gått av stapeln. Solen har lyst med sin närvaro iallafall en del av kvällen och det måste man säga är roligt för Lerbäcks byalag. Själv väntar jag på att den ska ta slut så att jag kan gå och lägga mig. Det är nämligen ingen idé innan de har slutat spela.

Imorgon blir det åter en natt på arbetet och sedan de två följande nätterna efter det.

Nu ska jag gå och göra mig en kopp te, sätta på Bones och krypa in under så många filtar som jag hittar.

Puss o Kram till er alla!

PS. Tack till kantorskan för reklamen i ditt körutskick.DS