Ibland påminns man om skapelsens underverk

jag spenderade söndag till måndag på vackra Vendelsö. det är en ö som ligger utanför kusten i höjd någonstans mellan Frillesås och Värö. En synnerligen liten pittoresk ö med ett mycket trevlig vandrarhem på. Det var mina kära arbetskamrater som hade tagit med mig och två andra födelsedagsbarn för att fira att vi hade blivit ett år äldre i vanlig ordning.

Jag blev hämtad direkt efter kyrkan där jag hade varit och sjungit. Jag smet innan postludiet ( Cantate domino, som jag inte skulle kunna ha sjungit ens under pistolhot...)

Vi började vår tillvaro tillsammans på Bräckan med mat, dryk och lite lekar. som vanligt så var syster Anita och jag i samma lag. Men vad som inte var som vanligt var ju att vi helt plötsligt tillhörde det vinnande laget. Jag måste säga att jag trivdes med att vinna, så det fortsatte jag med hela kvällen.

Kvällen spenderades i övrigt med god mat, god dryck, bad i tunna, sång och dans. Påminnelsen om skapelsens underverk var i själva verket inte den underbara platsen som vi befann oss på, utan det faktum att det finns så många goda människor att umgås med.

Nu ska jag gå och torka golvet i terapin. jag kan inte med gott samvete låta Christina göra allt jobbet själv.

Puss o Kram till er alla!

PS. till helgen ska jag till Skåne, denna gången utan några väskor med bomber i...DS