Jag har legat av mig

Dagen idag har varit en lång dag, och så kommer antagligen även dagen imorgon bli. Mina stackars fötter är inte vana vid att traska omkring MÅNGA kilometer på hårda betonggolv hela dagar. Så blir det alltså när man jobbar natt, man blir en vekling. Under en natt jobbar man också rätt så hårt, men inte på samma sätt. man går inte de otaliga gånger upp och ner i korridoren som man är tvungen att göra när man jobbar en hel helgdag och tvingas gå en kvinna kort. Stackars Mariana var vi tvungna att tvinga hem på grund av gruvliga magsmärtor. Jag verkligen led med henne, stackaren.

I torsdags träffade jag min kära vän Anna. Det är alltför sällan vi ses. Vi brukar mest hålla oss uppdaterade om varandras liv via vår gemensamma vän HG. Jag och Anna tog en lunch på den eminenta salladsbaren Garlic i KBA ( för er som inte har varit där är det dagen tips) och sedan shoppade vi loss. Sanningen och säga så shoppade jag väl mer än henne, men hon hjälpte definitivt till. Det blev ett par tunikor och en guldfärgad kudde samt en bricka i samma nyans som kudden. Till brickan inhandlades även lite stenkross för att utgöra grunden i ett ljusarrangemang. Personligen blev jag väldigt nöjd med hur arrangemanget sedermera utföll sig.

Det är egentligen rätt så lustigt att vi moderna människor går och köper sten i butik, när våra förfäder har svurit över och burit på dessa stenar som har legat i vägen på deras åkrar...

Tillbaka till torsdagen så åkte jag till kyrkan och den sedvanliga torsdagsmässan efter shoppingen. Man kan om man vill se det som ett bot för att jag hade tjänat mammon under dagen, men jag tror nog att jag hade åkt dit iallafall. Jag tänkte under mässan på det som kantorskan skrev i sin blogg om vår komministers gåva för undervisning. och det är verkligen så. Han har fått en gåva OCH använder den på bästa sätt. Han jämnförde oss människor med krukväxter. Liksom de är tvungna att få vatten med relativt täta och jämna mellanrum, så är vi tvungna att ta emot herrens gåvor med jämna mellanrum. Får inte växten vatten, så blir jorden hård och svårgenomtränglig när vattnet väl kommer och så är det även med oss människor och vårt kristna liv. Vi måste vara öppna emot gud mest hela tiden, för ju mer vi stänger porten, ju svårare blir det att öppna den igen...

Jag vill så här i slutet bara be om ursäkt för de särskrivningar som jag gjorde i föregående blogg. Det finns säkert några i denna skrift också, men jag hoppas att ni är finkänsliga och inte nämner detta för mig. Nästa gång skall jag inte göra misstaget och läsa igenom bloggen när den väl är publicerad.

För övrigt är det grymt roligt att Friidrotts-VM äntligen har börjat. Det kommer bli många timmar framför TV:n. HEJA SVERIGE!

Puss o Kram till er alla!