tisdag 21 augusti 2007

Jag är kär!

Va, säger ni alla nu. Nu vill ni väl alla höra skvaller. Vem är det hon har träffat. Men jag kan lugna er. Jag är fortfarande så mycket singel som jag kan bli och det ser inte ut att bli ändring på den fronten inom den närmaste framtiden. Främst pga avsaknad av pojke.
Nä, det jag menar är väl det att man kan bli lite sådär småkär i saker och ting utan att egentligen ha några romantiska känslor för tinget eller personen ifråga.
För tillfället har jag blivit förälskad i mina nya (ja, ni kan gissa det) skor. Det är ett par gröna converse-kopior med paljetter. Egentligen inte så jättesköna, men de är ju så fina och glittrar så fint... Jag fick syn på dem på COOP forum i Norrköping av alla ställen. De stod där i hyllan och skrek att de ville bli mina och förgylla mina fötter. Samtidigt som de skrek det till mig, så verkar de även ha skrikit det till en flick i yngre tonåren, som även hon gick fram och provade, men det spelade ingen roll. jag tog det som en komplimang att denna tonårs flicka ville vara lika cool som jag... Om man ser det så, så behöver man inte känna sig som en övervintrad tonårswannabe.
Jag kände mig för övrigt rätt så ungdomlig även andra delar av helgen. Iallafall tyckte expediten i kassan på systemet (bredvid COOP forum i Norrköping) att jag såg väldigt ung ut. Hon tittade på mig, så tittade hon på körkortet, så tittade hon på körkortet, så tittade hon på mig, och så tittade hon på körkortet en gång till för att sedan ge tillbaka det med en tveksam godkännande nick. Vad som egentligen är det roliga i denna lilla anekdoten är ju: 1. jag ser ut precis som på mitt körkort, fastän 7 år äldre. 2. jag behövde inte visa leg en ända gång innan jag fyllde 22. Jag måste ha genomgått en förändring som bara är synlig för systembolagexpediter.
Anledningen till att jag befann mig i den svenska versionen av Peking var som vanligt när jag är ute och reser, en hundutställning. Jag och den goda Anna-Karin arbetade för en italienare. För er som undrar så såg han inte alls ut som Luca. Det roligaste med denna man var det att han pratade engelska precis som den italienska kocken i Simpson. hade jag inte vetat att det var en av amerikanerna som gör alla rösterna till Simpson som även gör italienarens röst, så hade jag trott att det var vår italienske domaren.
Nästa vecka börjar jag på mitt nya schema. Då kommer jag jobba 2 nätter och var ledig 4 hela hösten. Det blir nog alldeles utmärkt.
Puss o Kram till er alla!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Precis, man kan vara kär i saker också!

hemlig sa...

Underbart att du är tillbaka igen!

Ja man kan bli kär i saker, min eminenta mp3-spelare t ex. Jag blir galen om någon vill låna den, precis lika galen om någon vill låna min man! Det måste ju vara precis samma sak!

KO

Jag är söt sa...

jag brukar inte vara kär i saker precis men det kan hända..Något jag älskar är min mp3..den har så många låtar jag älskar...
Jag kan bara inte leva utan musik men det kan väll ingen. Håller med hemlig. Mp3 är en bra grej..Men personer oxo.